Att tillfredsställa alla

Att möta världen ibland är som att möta ett monster i en mörk gränd man vet aldrig hur det går!

Jag möter ofta världen med positivitet och tacksamhet för allt som sker i mitt liv men helt ärligt ibland vill jag bara sjunka under jorden. Ibland önskar jag att människor såg en glims av mitt liv och hur mycket jag försöker verkligen göra det bra för alla runt om kring mig. Men JAG då ? jag ber sällan något tillbaka helt ärligt nog aldrig . Jag ger bort alla mina egna timmar hos min egna bror för att alla som jobbar runt honom ska ha det bra för jag tänker på dom . Men Jag då , Jo jag gråter mig ofta till söms för jag inte får vara med min egna lillebror . Sen hjälpte så klart inte reumatismen jag fick det skapar en sådan ångest att ha så ont. Men när jag väl är där så tar jag i oavsett hur ont de gör och hur mycket jag än lider sen .

Bättre ta dubbel dos morfin än låte oliver lida av min smärta tänker jag . Han är mitt allt helt ärligt utöver min egna familj. Vi har ett otroligt fint gäng där om dom bara visste hur mycket jag värdesätter varenda en av dom men att vara chef suger nåt enormt. Att göra någon ledsen för att det finns någon lag eller nåt annat är nog ingen som förstår hur det känns för mig .

Senaste tiden känner jag mig så färdig med allt i livet. Jag känner att vart jag än vrider o vänder så är de ingen som förstår , vuxenpsykiatrin finns inte heller där så man får vara en läkare åt sin egna läkare. Min kunskap är ofta mycket större än deras egna eller så är det deras chefer som sätter stopp för hjälpen till en . Därav har jag mer och mer valt steget till att flytta till åland helt . Jag känner att jag kan inte vara kvar här längre om jag ska överleva. Sverige dränker mig , som jag sa till min egna läkare de känns som jag knippar efter luft hela tiden på ytan och något drar ner mig.

Jag skriver min egna biografi och där kan jag verkligen skriva detaljerat, förklara mig de var en man som en gång sa till mig ” Anne du är antigen allt positivt och sen helt negativ” där och då tänkte jag , att ja du har ett bra liv med ingen oro prova vara jag för en dag , prova överleva allt jag har överlevt så vill jag se om du säger samma sak då .

Få vet vad jag har varit med om och än mindre vad jag är med om än idag . Min magvärk varje dag. Att vakna och tänka fan ännu en dag. Folk tror att mitt liv är dans på rosor eller att jag gnäller över små saker. Det ör faktiskt inga små saker få människor är med om det jag är med om och dom som är det är oftast helt trasiga . DET är inte jag . Jag står på benen har en trygg tillvaro för mina barn och kämpar arslet av mig helt ärligt .

Mysterious dark night sky with full moon and cloud.Romantic moonlight of full moon over cloudy cloud at night time,panorama view of moon in sky at midnight.Dark space moon concept.

Svenska tullen och makt missbruk

Jag har bestämt att skriva min historia vad som hände mig en december natt . En natt som jag helt ärligt inte kommer glömma på länge . Detta är något jag inte trodde kunde hända i Sverige men det gjorde det och för att jag är en svensk blond tjej så är det ingen som riktigt bryr sig . Ingen som skriver artiklar om detta i tidningen och majoriteten förmodligen tror att jag får skylla mig själv eller att jag hittar på bara för att jag inte är svart .

Förstå mig rätt men även en vit tjej kan råka ut för en brutal attack av Svenska tullen . En brutal handling som orsakade stora skador på min rygg men även på mitt psyke. Polisen lade så klart ner min anmälan mot dom medans deras lögn får går till rättegång. Tror eller ej så är det ren lögn rakt av det dom har sagt i sitt förhör.

Jag hade fått barn för 3 månader sedan när detta hände och det blev bråk mellan en kvinna och ett gäng killar som bland annat jag försökte stoppa . Allt för undvika slagsmål en annan kille försökte hjälpa mig också när det äntligen klev upp två män på bussen så hoppades jag på att det var polisen och att dom skulle hjälpa mig att ta ut den berusade kvinnan eller åtminstone männen som skapade detta bråk . Dessa två män presenterade sig aldrig och det var långt efter jag fick veta att dom tillhörde tullen . Dessa två män hade redan från början en väldigt hård attityd och inte vill riktigt lyssna på mig. När jag äntligen fick ut kvinnan så kunde jag andas ut och tänkte att nu får polisen sköta det och jag gick långt bort åt sidan och ringde min man där och då för jag ville att han skulle hämta mig.

Väl där så ser jag har hur dom är väldigt hårdhänta mot kvinnan och då jag känner till hennes medicinska tillstånd så försöker jag gå fram för att säga att hon äter waran och har haft stroke att dom ska vara försiktiga mot henne. Medans som istället var ännu mer våldsamma och bad mig gå därifrån jag gjorde det och återigen ringde min man som i sin tur ringde vår advokat för att jag fick inte ringa henne . Jag insåg ganska snabbt att det här är inte okej det är en sak om det vore Estland där jag förväntar mig att tjänstemän/polisen/tullen beter sig såhär men i Sverige trodde jag verkligen inte.

Efter ett tag ser jag hur två poliser släpar kvinnan längs marken in mot polis bilen och kvinnans byxor glider ner av ren mänsklighet springer jag fram för dra upp dom medan den ena långa kraftiga tullkillen slänger ner mig i marken med all kraft . Kille är utan tveka närmare väldigt lång och kraftig och trycker ner sitt knä i min rygg så smärtan blir fruktansvärd medans han även tar ett polisgrepp som håller på orsaka att han kommer vrida armen ur led på mig . Jag försöker verkligen med all kraft hålla emot men smärtan i ryggen är så fruktansvärd så jag försöker lugnt säga att jag kommer kissa på mig av smärtan då det gör så ont och då trycker han ännu hårdare medan den andra drar fram sitt pepparspray och och hotar att spraya för han påstår att jag gör motstånd jag försöker förklara att det gör väldigt ont och jag försöker bara hålla emot så min arm inte vrids ur led men det ignorerar han fullkomligt . Min rädsla där på marken ger mig än idag mardrömmar . Den där pepparsprayen som jag vet skulle svida . Jag tänker på mina barn min lilla bebis hur ska jag klara av att ta hand om henne efter dessa skador dom två orsakade mig . Mina glasögon ramlar av och jag försöker lugnt säga att han kommer trampa sönder dom då trycker han sönder dom med flit och säger ” försök bevisa att det var jag ingen kommer tro dig ändå”

Jag ville bara dö där och då . jag kände mig så nedvärderad och ledsen. Jag hade trots allt varken varit uppkäftig , ful i mun eller gjort någon som helst motstånd men blev behandlad som skit .

Jag kunde inte använda min arm på 4 månader efter denna händelse min kota i ryggen blev intryckt så hårt att jag än idag får enorma problem som leder till att jag måste läggas in då smärtan gör mig fullkomligt förlamad. Vet ni hur förnedrande detta är ?

Nej ännu mer förnedrande är det att Polisen valde att lägga ner min anmälan medans deras lögn ska till rättegång. jag ska alltså möta dessa två män igen i rättegången . Dessa två män som ger mig mardrömmar som är orsaken att jag vill inte leva vissa dagar som har gjort att jag har fått öka mina antidepressiva för att klara av att leva.

Jag förmodas lyssna på deras lögn och veta att jag är inte värd nåt alls min historia är inte värd något alls för dom är tull tjänstemän deras ord är mer värt. Medans lilla jag , vem är jag liksom . Det smärtar! Jag trodde på Svenska rättväsande jag hade respekt för dom, men jag inser att dom skyddar bara sig själva . Min historia är inte värd något alls. Men det är jag som får leva med skadorna, skammen och den förnedringen jag utsattes för .

Välkommen till Sverige 2021 där vi inte ens kan känna oss trygga med att inte utsättas för våld och maktmissbruk av tjänstemän!